Avsaknaden av maken - obefintlig! Äntligen....

Det kom ett kort, ett begravningskort. Maken hade avlidit och saknaden var....obefintlig. I tidningens annons fanns en bild på en begravningskrans, där texten på bandet löd - Äntligen!

I går var jag på premiären av Glada Änkan på Folkoperan. - Så annorlunda, så oväntat och så bra! Bara första intrycket i marknadsföringen gav en föraning om vad som skulle vänta mig av fortsättningen.

I vimlet i foajen trodde jag först att det var ett gäng av Hulken eller mer eller mindre välmående, snarare illamående, vimlande inbjudna gäster. Belysningen gav alla ett grönaktigt ansiktsuttryck....men ett ack så fiffigt sätt att få ytterligare fart på sorlet!

Föreställningen var genialisk. Inte för att jag tidigare känt så mycket för Susanne Osten, men här tycker jag att jag blev bjuden på det oväntade och retande kittlingar mellan nutid och dåtid - i en skön samtid. Så läckert med en sidostory som ändå hängde ihop med den traditionella, där vi som publik blev en naturlig del av föreställningen.

Folkoperans artister bjöd på underbar skönsång likaväl som ett roande teaterspel, med en stor glimt av humor och allvar.

Detta var en föreställníng som jag gärna återvänder till - då med våra barn, ja snarare ungdomar 15 och 17 år. Tror att de skulle gilla detta konsept! Gott och väl en idé god som någon annan att ta dem in i föreställningar av kultur som annars inte är så hip - tror dom ja!