En människa - inte en dator - var det som behövdes!

Vi fick göra en tvärnit, vända om mot stan igen. Dottern ringde från tåget. På perrongen hade hon lyckats glömma handväskan -troligen i stunden då alla väskor skulle bäras på tåget. -Tur att hon alltid har mobilen i byxfickan.....

Denna station - i vardagstal - stationen på prärien, var som vanligt rätt folktom en söndagskväll efter åtta på kvällen. Fast att vi var på plats ca 20 minuter efter hennes avfärd, var väskan borta. Tanken att någon tagit hand om den, kanske någon som skulle med nästa tåg (det enda som var på gång inom den närmaste timmen) slog mig. Men hur kommer man i kontakt med ett tåg!

SJ har många bra funktioner via internet, men inte hade jag någon dator under armen på perrongen. Via 118118 ringde jag än det ena numret efter det andra till SJ. Alternativen haglade; tryck 1, tryck 2 tryck 3 osv. Men inte ngt alternativ som egentlígen passade. När jag väl kom fram till ngt som verkade näraliggande mitt ärende, fick jag en datorröst som meddelade om öppettiderna - att det var stängt nu i alla fall.

Att få tag på tåget som lämnat stationen efter dotterns, verkade lönlöst. Och jag som tänkte att tågmästaren kunna fråga om ngn snäll själ tagit hand om väskan - så kunde jag hämtat den på hittegods eller nåt.

Inte heller tågmästaren på dotterns tåg kunde göra ngt - fast det var en människa att rådfråga, eller så var det bara bekvämlighetsolustan som slagit till. Det var bara att inse att väskan med innehåll var borta. Inte så enkelt för en 15-åring som då saknar pengar, busskort och nycklar till skola och elevhem och som ska ta sig från tågstation till skolan sent en söndag. -Men allt löser sig.

Däremot - det var en människa som svarade på polisen, där stöldanmälan gjordes. Dessutom en trevlig och i övrigt upplysande person. Likaså bankens spärrservice, för bankkortet. Då kändes det tryggt att prata med någon som dessutom kunde fixa det som behövdes.

I detta läge háde det varit skönt om det stått en och annan dator på perrongen i stället för människor. Då kanske väskan hade stått kvar när jag kom för att kolla, 20 minuter senare.

Men än har jag inte givit upp. Det kan ju trots allt ha varit en vänlig själ som tog hand om väskan, kanske att någon ringer i morgon och talar om att den har en upphittad väska! Bäst att svara på allt och inte låta mobilsvararen gå på.....