Reflektioner från årets sista fullmäktige

Årets sista landstingsfullmäktige är nu avklarat. Både 2009 års budget och en rad andra förslag har behandlats under dagen och jag tror att de flesta deltagarna nu är ganska trötta och ser fram emot att få komma hem.

Jag tycker givetvis att det är tråkigt att budgeten var tvungen att dras i långbänk och därmed har fått vänta i 14 extra dagar. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera lite kring politiken och verkligheten här i Stockholms läns landsting.

När vi tog över makten i landstinget för två år sedan rådde kaos i kollektivtrafiken, allt för många stockholmare stod i kö till sjukvården och skatten hade rekordhöjts. Stockholmarna ville ha något annat och röstade fram alliansen.

Tack vare alliansens politik och vårdval Stockholm har 250 000 fler stockholmare fått kontakt med vården. Tack vare medvetna satsningar på att förbättra tillförlitligheten slår andelen nöjda SL-resenärer rekord. Landstingets redovisar en prognos som är 130 mkr bättre än budget. Vi levererar vad vi sagt! Och då förstår jag att socialdemokraterna blir nervösa. Deras politiska alternativ är ju samma gamla politik som gjorde att stockholmarna inte fick vård i tid, samma gamla politik som gjorde att andel nöjda SL-resenärer var rekordlåg. Och samma gamla (s)kattechock som vanligt.

Vad gör socialdemokraterna då? Jo, när de inte kan konfrontera i sak gör de det i form. Socialdemokraterna valde för två veckor sedan att minoritetsåterremittera landstingets budget för 2009. Skälet var att beredningen av ärendet skulle ha varit ofullständig. Med det verkliga skälet är att de inte gillar att vi rekordtidigt slutit avtal med akutsjukhusen och att vi genom detta kommer att tillföra sjukvården minst 400 miljoner kronor mer nästa år.

Trots upprepade försök från min sida, både skriftligt och muntligt, att förklara tillskottet till akutsjukhusen med minst 400 miljoner kronor, skriver socialdemokraterna direkta felaktigheter i sitt pressmeddelande.

Som jag ser det finns det bara två alternativ. Antingen tror socialdemokraterna inte på vad de säger - och då är det illa. Eller så tror de på vad de säger - och då är det ännu mera illa...

Som avslutning i debatten valde jag att önska mina fullmäktigekolleger en fridfull jul med ett litet julrim:

"Efter flera timmars debatt och snart beslut,
har nu dagens, och snart årets, timmar tagit slut.

Även om tonen är hård, och orden många,
vill jag ändå er uppmärksamhet fånga.

Ingela och Dag - jag ösnkar er julro och vila
för nästa år blir det ingen rast, bara ila.

Birgitta önskar jag en lättsam bok,
med ord skrivna, dock ej av en näringslivstok.

Lena-Maj och Raymond önskar jag Regeringens budgetpromemoria,
så er nästa budget må lysa av transparens och med skrimrande gloria.

Tack för året som gått, och låt mig sända
en julhälsning till er Alla - tills ni återvänta.

Må ni ha en skön och trivsam jul,
och glöm inte att - att politik är kul."