Detta vansinnesdåd har inte lämnat någon oberörd men man kan säkert aldrig förstå hur jobbigt det är att förlora en familjemedlem eller vän under den här typen av omständigheter om man inte själv varit med om det.
Efter att den värsta chocken lagt sig över Södertälje hamnar fokus på hur något sådant här kan hända och hur situationen egentligen ser ut inom den svenska psykvården.
Svårigheten ligger ofta i att i tid fånga upp människor som befinner sig i riskzonen. Vi måste därför öka tillgängligheten inom psykiatrin och utarbeta organisationsformer där människor med många olika problem eller diagnoser inte riskerar att hamna mellan stolarna och därmed inte bli hjälpta någonstans. Södertälje kommun har skapat en egen modell för samarbete mellan socialtjänsten och den psykiatriska öppenvården, Södertäljemodellen, som bland annat lyfts fram av regeringens psykiatrisamordnade Anders Milton som framgångsrik. Den måste finnas kvar och utvecklas.
Att öppna upp för fler aktörer och vårdgivare inom psykiatrin är också viktigt. Jag tror att man måste få alla goda krafter att samverka och arbeta i samma riktning för att få bukt med det växande problemet med psykisk ohälsa.
Att psykvården inte förmår hitta och hjälpa de människor som innebär en säkerhetsrisk för sig själva eller andra ökar också allmänhetens skräck för alla psyksikt sjuka. Detta är givetvis ett problem för den absoluta majoritet av de psyksjuka som inte alls är farliga.
Birgitta Rydberg och jag uttalar oss i dagens nummer av Länstidningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar